Ett bättre flöde
Nu har jag fått upp farten men det går fortfarande inte fort.
Jag äter relativt rätt och jag har fått en rutin på gym och jag kan till och med ta en promenad trots att benen protesterar. Dock har jag fått svar på varför hälarna inte vill må bra trots mina försök, när jag besökte min snälla doktor igår, han som tar ner mitt speedade jag på jorden.
Jag har ju en tendens att gå upp i varv när jag ska berätta om varför jag bokat tid hos honom men han är lugnet själv och förklarar så tyst och pedagogiskt att jag landar alltid i lugn och lättnad själv när jag går därifrån.
Jag har ju känt att det gjort ont och smärtat i mina hälar ända sedan i vintras och i somras accelerade det och har begränsat mig. Jag hade visst hälsporre i vänster och slemsäcksinflammation i höger men pga av mitt lymfödem så fanns inte mycket annat att göra än att äta antiinflammtoriska tabletter och vänta ut det.
Dock känner jag mig piggare nu så jag är extra rädd om mitt mående då jag aldrig vet hur länge jag håller innan nästa krasch med hälsan. Även om mina två äldsta söner har flyttat hemifrån för ca 2 veckor sedan så har det varit full aktivitet i hemmet men det har varit av sådan art att det gett energi istället för att ha tagit.
Bästa medicinen är ju att omge sig med snälla och glada människor, det är som att bli återladdad med superkrafter.