Follow on Bloglovin

2012 - går ner 15 kilo

 
2012 och jag hade ökat kraftigt i vikt när det nya året tog vid. Jag lyckades gå ner 5 kilo innan jag blev uttagen till Nutriletts tävling som skulle pågå i 10 veckor under sommaren. Jag tog det på största allvar. Såg min chans att bli peppad till att gå ner vidare och må bättre. Jag blev sponsrad till att köpa något att få igång träning också och eftersom oropedtekniska äntligen efter över 10 år lyckats göra mig en promenadsko så var lyckan total över att kunna börja promenera igen så jag valde att köpa Bungy pump stavar.
Det absolut bästa jag gjort.
1 km från där jag bor hade de gjort i ordning en vacker strandpromenad och jag gick dagligen. Kände att mina ben mådde superbra utav det och på bild kan jag se att de också mådde bra, ödemet minskade rejält under denna tid trots att det var sommar. Men på vågen syntes knappt några resultat. 9 kg på 10 veckor gjorde mig besviken efter allt slit och gav mig en 4:e plats men jag mådde riktigt bra i alla fall och på bild ovan kan man se hur stor skillnad det gjorde på mig då svullnad minskade också.
När jag slutade med Nutrilett under hösten så gick jag upp 2 kg men höll stadigt under resten av året till december då jag blev förkyld, kunde inte röra mig, benen svällde upp och så var karusellen igång igen.
I januari så fyllde Mogges dotter Carro 20 år.
Vi ordnade en stor 20 årsfest för henne och hennes vänner där vi styrde upp firandet och jag fotade.
Pelle går ur nian och söker sig till el och energi programmet på gymnasiet i Sundsvall och min äldsta
grabb Mattias väljer att gå om ett år och börja i samma klass, så det kommer att ta studenten tillsammans 2015.
De åker till sin pappa i Albanien 1-2 ggr om året och 1 gång om året kommer han med sin familj till Sverige.
I juli får han och hans fru en son (Egzon) och grabbarna blir storebröder åter igen.
 
I mars blir Max sjuk. Först får han vattkoppor, några dagar efter det tappar han rösten i en dunderförkylning och några dagar ytterligare åker han på en magsjuka. Febern ger med sig men pojken blir skakigare och skakigare och till slut klarar han inte av att gå eller ens stå, trots att han till synes ser piggare ut.
Det blev akuten och hans lades in och det visade sig enkelt sagt att virus hade spridit sig till hjärnan.
Han återhämtade sig efter en vecka och på bild ovan ser man när han är piggare och hans kusin och bästis Milton är och hälsar på.
 
 
 
 
 
I juni fyller min kusin och kära vän Jessica 40 år. Jag var även med där och styrde upp ett firande som jag hoppades skulle bli så bra som jag tycker hon är. Jag satte mig äntligen ner vid ritplattan igen också och ritade av henne och hennes barn och deras intressen :-).
Vi for en vecka till Jang i på sommaren och upplevde många roliga saker med barnen, bla ponnyridningen, vi var till Rövarbyn och for och fiskade också.
Denna sommar köpte vi vår pool på gården.
Vi hade även en loppis vid vår gård där släktingar slog upp egna bord och sålde. Rolig dag att minnas, pengarna var bara bonus :-).
Bild på mig ovan från jan och sedan en bild från slutet av året. Visst kan man se att 15 kilo gjorde skillnad?
Brorsan Morgan och hans Marie köpte hus detta år 300 meter från oss och vi firade julen hos dem men nyår hos oss.
 
Follow on Bloglovin

Sockerbomba

 
 
Ja, det är inte morot som man är sugen på numera, om jag säger så. Sedan julen hade sin start så släppte alla spärrar och jag sockerbombar mig själv.
Känner att jag får mer värk och mer svullnad av det efter en vecka - superkänsliga jag.
Så nu ser jag nästan fram emot att nyår ska passera så man får någon vettig kost i sig igen när man kickstartar det nya året.
Det vore väldigt tacksamt att göra som på bilden nedan och bara dra av sig alla kilon och inta en ny smalare form men jag gissar att jag får slita lite framöver om jag ska kunna påverka den här formen jag satt mig i.
 
(hittad i nätdjungeln)
Mogge har jobbat hela dagen men kom hem lagomt till när äldsta pojkarna kom hem efter pappa-julveckan.
Skönt att ha dem på hemmaplan igen, vi käkade tacos ihop och sedan försvann 19 åringen iväg till kompisar. Jobbigt med stora barn som inte vill sitta med mamma i soffan ikväll och mysa när de varit borta över en vecka :-).
Idag har jag mått mycket bättre. Passade på att klippa håret på syrran och hennes dotter Isabelle. De kom när barnens andra kusiner Milton och Minna for hem och istället stannade Isabelle och hennes lillebror Gustav här och lekte några timmar. Vet inte vad det är med mig men på kvällen var jag helt slut och fick gå och lägga mig några timmar igen. Upp och ner och ner och upp.
 
Här nedan kommer en låt jag gillar att spela högt just nu.
Det är refrängen som ger gåshud.
Mäktig.
 
Follow on Bloglovin

2011 - håller lågan brinnande

 
 
 
Under 2011 fortsätter jag det jag påbörjat - mot ett hälsosammare liv.
Kör fast några gånger men ångar på. Får inte ut så många behandlingar för min sjukdom som jag behöver men blir bevlijad intensivbehandling på 2 veckor varje vår och höst. Den ser inte riktigt ut som det jag hade på Mösseberg och resultatet blir inte heller detsamma. Jag åker med sjukresa med taxi en timme till och från behandlingarna med bandagerade ben/fötter/tår och inga låneskor så jag blir helt bunden till hemmet dessa veckor plus att jag blir mycket stillasittande då och lymfflödet stannar av.
Försöker nu få den här omtalade byxmanchetten som var så effektiv på Mösseberg så jag kan behandla mig vid behov hemma men den kan jag se mig efter i det blå - ingen vill godkänna den eftersom lymfvården på Sundsvalls sjukhus fortfarande är under utredning hurvida den ska få vara kvar eller inte.  Jag testar nya kompressionsmaterial och det blir sådär. Jag krånglar dessutom med ortopedtekniska också där de misslyckas stort med att göra skor till mig. Periodvis går jag i öppna sandaler vars tryck gör mig sjuk. Blir påfrestningar på ödem som leder till rosfeber eller ett överarbetat lymfsystem. Känner mig som ett hopplöst fall och orkar inte gå till vårdcentralen när jag blir sjuk till slut.
När jag inte kan hjälpa mig själv så hjälper jag andra.
På så sätt finner jag kraft och ork att ta mig igenom det här. Att slippa tänka på sig själv - vilket jag gladeligen gjort genom hela livet egentligen.
Jag tar på mig att fixa detaljer till brorsans 30 årsdag för att jag vet jag är bra på sånt.
Han hade själv bjudit in vänner och visste att festen skulle ske även om det blev hemma hos mor istället för i den lokal vi fixat så ett litet överraskningsmoment blev det. På bild ovan kan man se hur duktig han är på att spela överraskad också :-) Han fick ett härligt födelsedagsfirande i alla fall och är väl värd.
 
Jag kan inte fortsätta mitt tecknade eller körkortet som jag påbörjar pga min hälsa.
Mår väldigt dåligt över det men fortsätter le.
Barnen är det bästa jag har och där igenom tillåts jag vara kreativ. Så när vi firar påsk i jang så bygger vi upp en historia kring påskharen och en karta för att leta enorma påskägg.
Samma gäller när de fyller 5 och 4 år och vi hoppar över fiskedamm och överraskar med spindelmannengömma och sagodamm när man trollar fram sin egen godispåse.
Vi återvänder till Jang med halva släkten under sommaren, men åker även en tredje gång dit för att fira nyår ihop. Vi köper en båt och är ofta ute och åker då vi bor perfekt till nära Klingerfjärden. Till Halloween har vi en stor fest hos mamma där vi lever ut och julen firar vi hos mor också med tomte såklart.
På så vis är det här året i bild ett fantastiskt år där vi gjorde massor av saker med barnen men samtidigt vet jag att jag inombords mådde väldigt dåligt med mig själv.
Kommer jag bli sjukare och sjukare för varje år? Vad skall det bli av med mig?