Follow on Bloglovin

En sockersöt bild

Kattbebisar är 4 veckor nu och sååååå fantastiskt fina att man kan tillbringa många långa stunder med att bara titta på dem.
Alla är tingade men den helvita är det ännu inte riktigt klart med men alla våra kattungar hamnar alltid i hem som vi känner till.
 
Den här veckan är det kattlådeträning och börja lära sig äta fast föda. Ingen av dem är särskilt intresserade av detta än. De är 4 små mysproppar som hellre ligger på filten och har det bra och bli omhändertagen av mamma Olga :-).
 
Jag har vilat hela dagen trots att brorsans barn har varit här.
Det har regnat men ungarna har varit i kojan och märks knappt av.
Max hade fotbollsträning ikväll och i helgen väntas en stor cup i dagarna tre. Vi försöker få ihop det med äldsta sonens 20 årsdag samt ett bröllop vi ska på. Det går nog!!
 
 
 
 
Follow on Bloglovin

Då trivs jag


Hos oss trivs barnen. Jag trivs själv när det är många barn här. Jag är rätt tydlig med vad som gäller och ibland även rätt gapig när några inte lyssnar och gör egentligen inte så stor skillnad på mina egna eller andras - de får leka hur mycket de vill men det ska plockas undan efter sig och man måste vara schyssta mot varann och inte använda svärord. Jag bjuder gärna på fika och mat men man tackar för den och hjälper till att plocka undan.
På så vis funkar det att vara många på plats.
Jag försöker också att minnas tillbaka till hur det själv var som barn och då blir det inte svårt att tacka ja till att låta dem bygga en koja av köksbordet eller släcka ner hela huset på kvällen för att leka kurragömma i huset.
Just nu har Ebba tillbringat flera dagar i skogsdungen intill med att bygga en koja med olika kompisar som är här. Hon vaknar på morgonen och vet inte hur fort hon ska ut dit för att fortsätta - då myser jag :-).
 
Hela denna sommar har det varit olika barn som sovit över och vi kan nog räkna på en hand de nätter vi bara haft våra egna barn här hemma som sovit i sina sängar men även våra har sovit mycket hos kompisar och släkt. Det blir lite stök och bök ibland och jag är inte alltid på bra humör heller men hellre barnens glada skratt än att vi ska sitta rakt upp och ner här hemma och göra ingenting eller ännu värre, hamna framför varsin dator.
Vi har valt att inte åka på någon semester iår och ironiskt nog är det första gången på 10 år som maken faktiskt tagit ut 2 veckors semester. Men det är mycket annat som äter upp pengarna och jag föredrar att just nu lägga dem på små utflykter då vi har så mycket roligt som händer här i närheten.
 
Igår var vi in till Sundsvall då de varje tisdag helt gratis bjuder på lokala artister samt rätt stora artister på scen och igår råkade vi hamna rätt långt fram när Eric Saade kom ut på scen somrigare än sommaren själv i blommig kostym.
Träffade även på min fina vän Pella så vi fick kramas och skratta lite.

Idag for vi in mot Sundsvall igen så barnen fick åka i skateparken medans jag letade rätt på en klänning till det bröllop vi ska till på lördag.
Jag har varit rätt dåligt skick i kroppen efter allt ståhej kring min 40 årsdag och precis idag när jag var tillbaka på topp så gick jag sönder benen i takt med letande efter rätt kläder istället. Humöret rasar också med det.
 
Och hur hittar man rätt festkläder när man har en vision av hur man vill att det ska se ut men det rimmar illa med verkligheten - man är både kort och tjock samt ska matcha fula ortopedtekniska skor till den fantastiska festklänningen som inte existerar till det.
 
Tänkte att antingen gråter jag en skvätt över det eller så tager man vad man haver och går på bröllop med ett leende på lördag.
 
 
Follow on Bloglovin

40 årsfesten

Ja, efter en heldag med vännen Marie då jag fått håret och makeup fixad samt en papperskasse på huvudet på väg i bil till någonting jag inte visste vad, så togs papperskassen av och jag möttes av ett stort partytält fyllt med nära och kära. En trubadur på plats, en massa ungar bakom bardisk och en sjungande folkmassa.
Jag blev rörd till tårar efter att jag landat med allt jag såg framför mig. Tog en stund innan jag ens såg att vi var hemma på vår gård :-).
Man hinner liksom inte ta in allt och det märks på det tal efteråt som filmades in när jag började prata i
5 minuter utan att pausa eller ens andas, haha.
Vi åt av god mat och min bror avlöste trubaduren en sväng, klev upp på lilla scenen och gjorde bra ifrån sig på gitarr. Sedan min älskade dotter och hennes rara kusin gick upp och sjöng så fint och äkta - så stolt man kan bli.
 
Även yngsta sonen var upp på scenen med sina släktingar och underhöll oss med sin dans. Sedan avlöstes dansen med de lite äldre pojkarna som ville upp och spänna musklerna och det blev en dansuppvisning som fick folket att skratta så att tårarna sprutade. Vilken härligt, tokig släkt man har :-).