Follow on Bloglovin

Pepparkaksglassbil

(null)

Nu när Ebba är 11 år så har vi båda tålamod och fantasi nog att ge oss på pepparkaksprojekt.
Man har ju bränt en och annan tumme genom åren på smält socker, gråtit över allt kladd och skrattat en del åt misslyckade projekt som sett annorlunda ut i huvudet än i verkligheten.
Den här pepparkaksglassbilen har visserligen tagit oss flera dagar men vi har haft riktigt kul ihop och det är roligt att vara två att bolla tankar och idéer med. 
Ikväll blev den klar och vi kan pusta ut. Vi blev ändå rätt nöjda med tanke på att det alltid ör svårare än vad man tror och nu är vi med i en tävling där vi hoppas att de ska se två glada amatörers slit och låta oss vinna. Det skulle sitta himla fint!!

Follow on Bloglovin

Den kreativa ådran

Mitt boktips: HEMLIGA TREAN OCH MASKERADMYSTERIET skriven av Sanna Juhlin (min syster) från vårt kära Söråker med fantastiska illustrationer utav Johanna Kristiansson. Bok nr 2 i serien med de finurliga tvillingarna som gillar att lösa livets små mysterier ihop med sin tokroliga farbror som har en viss förkärlek till gamla deckare. Vi får stifta bekantskap med andra härliga karaktärer i boken och de finns alltid så sköna kommentarer så vi skrattar många gånger genom bokens gång. I denna b...ok hamnar detta sköna gäng på maskerad på faster Agatha von Wassers herrgård men under trevligheterna så försvinner ett dyrbart smaragdhalsband. Jag gillar att man tillsammans med barnen som man läser ihop med får möjlighet att försöka klura ut själva via text och bild innan allt avslöjas på slutet. Även om boken lämpar sig mycket väl till läskunniga barn att ge sig på så är det allra mysigast att under höstkvällarna låta tv:n vara av, tända ljus och sitta ner i soffan och lösa mysterier ihop. Nu ska vi slänga oss in i ett nytt fall av hemliga trean - hundmysteriet.
 
Förra veckan var min syster på plats i bokhandeln Vängåvan tillsammans med flera andra författare för att berätta, signera och sälja sina böcker.
Jag och familjen kikade förbi och köpte hennes senaste barnbok om katten Morrison. Hon är verkligen fantastiskt kreativ.
 
När min syster frågade mig förra veckan om jag ville vara med på ett bokprojekt hon hade ihop med ett förlag så tackade jag ja.
Jag har saknat att teckna efter en tid med svajig hälsa och det är 7 år sedan som jag och min syster gav ut den uppskattade barnboken 
"Att fånga en tandfe"
Kändes roligt att öntligen få göra något ihop igen.
Jag skulle bidra med ett bokomslag och fick fart med skissandet direkt. Men jag märkte också direkt att fingrarna domnade efter 15 min, armarna började värka, nacken smärtade, fötterna svullnade så jag fick pausa med jämna mellan rum och det tog emot att sätta sig igen med ritplattan.
Efter några dagar och några timmars ritande så var jag också så slut i huvudet att det tog stopp. Helt stopp.
Jag tvingades dra mig ur projektet och det är inte bara ledsamt att behöva göra det utan det känns också ledsamt att det blev så tydligt att jag inte är i något bra skick. Kommer jag någonsin bli?
Idag kändes det hopplöst och hela mitt jag har varit svårhanterligt.
När man har så ont i kroppen att man vill gråta varje gång man öppnar munnen för att prata och när man bokat in för trevligheter och får boka av. Då känns det tungt.