Follow on Bloglovin

Framåt en vecka

 
Jag är glad över att jag har tid för återhämtning - jag har ingen bra period just nu med hälsan men jag har tiden att försöka läka. Kan ta mig tid till roligheter en dag och vila hela nästa dag eller i flera också men jag ogillar att jag orkar så lite. Vissa dagar gör jag ingenting och försöker att inte ha dåligt samvete för det eller känna frustration. Andra dagar så känns det som en bättre dag och det försöker jag hålla fast vid. Njutbart för sinnet.
I lördags var en bra dag som gav mig mycket glädje.
Min yngsta bror har ju köpt vårt gamla hus ihop med sin familj och bjöd hem oss och vår andra brors familj till lite renoveringsfix i köket samt tacomys med familjerna.
 
Jag har gått ner 2,5 kilo men nu börjar ju den trevliga julskinkamacka perioden så antingen får man slå sig själv på fingrarna eller så njuter man.
Känns rätt att njuta just nu.
Vi bakade igår och jag njöt av en saffransbulle med vit choklad också.
Jag älskar att vi går mot jul - varje dag har något fint i sig.
Så när jag har det som mest jobbigt med min sjukdom så ser jag till att balansera upp det med något som jag älskar att göra.
Med det menar jag inte att tröstäta skinkmackor och saffransbullar utan jag menar den där stunden där jag får umgås med familjen - antingen då det är att se tv serier ihop med maken eller baka med barnen.
Har världens bästa familj som förstår och stöttar så det är egentligen bara jag som ger mig själv dåligt samvete för att jag inte orkar så mycket just nu.
 
 
 
Follow on Bloglovin

Barnvakt och gofika

Jag planerar att mitt liv ska få mer fart nästa vecka men idag onsdag så hann jag inte mer än att säga hej då till ungarna när de gick till skolan och sedan var det dags för stödvila.
 
Igårkväll var jag och maken barnvakt åt brorsans dotter Lea och ikväll åt min andra brorsas barn.
Ingen av ungarna träffade vi eftersom det var sent och de sov. Så jag och Mogge kunde lika gärna sitta där och se serier som hemma i vår soffa. Skönt att kunna hjälpa till när det kör ihop sig med jobb för dem och ändå sitta i soffan bara och pilla sig i naveln.
 
Idag hann jag träffa min Mor och mina systrar också då vi samlades för en gemensam fika och vi fick höra allt om lillasysters 2 veckor i Thailand och det hus deras familj äger.
Wow vilka bilder och filmer vi fick ta del av men jag är alldeles för skraj för naturkatastrofer och obehagliga djur i vatten, toaskräck och konstigt folk så jag längtar inte dit, hahaha. 
 
Follow on Bloglovin

Hej doktorn

 
Under måndagmorgon så besökte jag och maken varsin vårdcentral med våra eländiga ryggar och nacke.
Maken hade sin första dag som sjukskriven på typ 100 år och fick med sig några övningar hem som ska trolla bort det onda. Själv fick jag 5 minuter med min doktor som konstaterade samma som min sjukgymnast gjorde i fredags så jag kan andas ut nu. Fortsätta försöka göra mig själv hel och om det inte blir bättre inom några veckor så ska jag återkomma. The never ending story. Gillar dock min doktor, litar på honom men känns som om jag behövt 4 timmar till för att berätta om allt det andra jag lider av. Det blir maken som får lyssna på det istället och jag själv som ställer diagnoser :-).
 
Snön är här och vinterkläder till alla i familjen köpta - hurra för det. Ungarna älskar att vara ute och är det inte skridskor så är det pulka eller promenader. Jag väntar fortfarande på mina vinterskor från Cosyfeet och jag hoppas det sitter perfekta på mina tjockisfötter. 
 
Ebba har spelat keyboard under en termin och hade ett uppträdande på Folkans scen som kulturskolan anordnade. Hon och hennes fina vän M har uppträtt där förr med sång men under tisdagkväll så var det M på piano - superduktig. Och min Ebba på keyboard och WOW mitt älskade barn vad stolt jag är. Inte ett öga på torrt på oss mammor och pappor.
Man blir som förälder alldeles pirrig i kroppen när ens barn ska prestera offentligt, man vet hur de övat och hur nervösa de är och man säger om och om igen till dem att det gör ingenting om de spelar fel men ändå hoppas man så innerligt att det går felfritt så de får lämna scenen helnöjda. Det gick strålande för dem båda och jag var beredd att ställa mig upp och skrika att mitt barn är bäst i världen men vet att det skulle inte se normalt ut så jag hejdade mig ;-)