Follow on Bloglovin

Släktens hjärta

 
 
I Söråker har jag växt upp - i det brungula huset bodde jag mellan 1979 - 1994.
Min Mor bor kvar.
Minns fortfarande första gången jag skulle gå själv 5 år gammal ner för denna backe, förbi det röda huset längst ner och gå in till vänster på en väg som ledde fram till farmor och farfars gula hus.
Här har jag cyklat ner och upp oräkneliga gånger, åkt pulka och spark i hög fart, och halvvägs ner bodde min bästa vän Pella och gatan nedanför henne min kusin Jessica.
Jag ler åt hur soptunnorna såg ut på den tiden, hur välklippt häcken var när pappa levde och att huset på den tiden faktiskt hade ett vackert balkongräcke.
Tiderna förändras och jag bara älskar att blicka tillbaka ibland och uppleva det åter i minnet.
 
 
Min farfar Henry och min farmor Siri
 
Här i deras hus var det alltid fullt ös från morgon till kväll med släkt och vänner, och nu som vuxen undrar man om de någonsin hann låsa sin dörr. Alltid hembakat framdukat och ofta spontana matgäster.
Farmor skrev matlistan på ett block med blå kant som föralltid är förknippat med henne.
Farfar handlade mat på den lokala mataffären, packade i kartong som han knöt fast med vita snören på moppens packethållare. Det var lilla julafton i kroppen att få vara med och plocka upp ur den och få vara med att baka bullar med farmor sedan.
Vi har stor släkt som umgåtts nära i generation efter generation - lika mycket som jag minns ett 20 tal människors högljudda skratt och ivriga diskussioner så minns jag också farmor och jag själva sitta i köket och prata om livet. Hon lämnade sällan huset men tamejtusan hon visste allt och alla och det räckte med att man sa ett efternamn så kunde hon berätta om den släkten.
Det tyckte man var värdefullt när man som 13 åring blivit kär i en kille från byn :-).
Farfar tog ofta spontant fram den egentillverkade fiolen och spelade en trudilutt där i köket men ibland höjdes volymen på max med dansbandsmusiken från bilarna istället och släktingarna dansade på stenplattorna utanför huset.
Min farbror lärde mig dansa foxtrot och bugg där på de stenplattorna.
Så många och fina minnen.
Har lika mycket minner från somrarna som från jularna.
Min farfar lämnade jordelivet när jag var 15 år. Kort därefter såldes huset och min farmor flyttade så småningom till ett äldreboende. Släkten liksom splittrades då på sina håll.
Några av oss umgås än men nya generationer har växt upp och även de nya generationerna umgås fortfarande väldigt nära och kärt.
Men det var så fyllt av kärlek och värme i farmor och farfars hus att det är speciellt att tänka tillbaka på.
Det huset var släktens hjärta.
 
 
 Jag och min härliga farmor.
Hade alltid färgglada klänningar och nylonstrumpor.
 
 
Min farmor bodde på äldreboendet Strandbo under sin sista tid och jag var där och hälsade på ibland och hon hann träffa mina äldsta söner - på bild är det jag med en nyfödd Mattias.
 
 
 
 Jag har få minnen av min mormor Gunhild. Hon avled efter en tids sjukdom 1981 då jag var 6 år gammal.
En respektabel dam, envis och stark - tyckte om att laga mat och duka upp till fest.
Det är jag i hennes famn på bild.
Julen innan hon gick bort så ville hon ordna en julfest för barnen i släkten med dans kring gran och godsaker.
Det minns jag och det är nog också mitt starkaste minne av henne.
 
 
Min mormor på 70 talet.
Hon såg inte direkt ut att vara någon muntergök men hon hade stort hjärta :-)
 
 
Min Mor har haft en komplicerad relation till sin far så min Morfar träffade jag bara en gång som barn.
Men jag är väldigt släktkär så 1999 då jag var 24 år så fick jag möjlighet att åka söderut i Sverige och hälsa på honom med mina söner och min dåvarande sambo.
Vi umgicks under en hel kväll och vi sov över där efter en mycket trevlig kväll.
Vi fick en bra kontakt och efter det så höll vi också kontakten ända fram till hans död några år efter.
Han skickade små presenter till sina barnbarn och till mig skickade han sina memoarer och det visade sig att han var lika djup och eftertänksam som jag, en känslig natur men hade också en väldigt humoristisk sida, mycket duktig med ord.
I texterna kunde jag läsa hur han kunde se saker från olika perspektiv och sådan är jag själv, jag vinklar alltid en situation för att bättre förstå människors handlingar.
Jag har behov av att analysera och arkivera.
Det kanske är ett släktdrag :-).
Det kändes fint att få lära känna honom innan han lämnade jordelivet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Follow on Bloglovin

Landat hemma

På måndag morgon fick vi besked om att få åka hemåt.
Skön känsla att få lämna det ofrivilliga sjukhusäventyret men som Ebba sa, när man väl mår bättre så är det lite mysigt också att ligga och se film tillsammans, trycka på en knapp så kommer de med glass och få pannkakor serverade till lunch.
 
När vi kom hem så bäddade jag ner mitt lilla hjärtegull i soffan så fick hon lite Netflix time och jag gled ner i ett bad.
Man har ju själv en sjukdom och kroppen har kommit rejält ur balans och behöver tas om hand.
Men hela familjen verkar helt ur balans och efter middagen så somnade vi alla på olika håll i 2 timmar.
Man är trött både kroppsligt och mentalt.
 
Ebba vaknade av magsmärtor på natten och även
om man förstår att det är normalt efter en operation så kände jag att jag har nog svårt att avgöra om det är det eller om det kan vara en infektion i ärret.
Hon fick alvedon och efter en halvtimmer somnade vi om.
Idag har hon varit på benen, lite öm och lite besvärligt men mycket bättre.
Hon har fått så mycket krya på dig hälsningar och när man har gått igenom en hel del så värmer det att andra tänker extra på en.
 
Mormor kom med ett gulligt kort och lite pengar så Ebba kan handla något roligt när hon ska vara hemma i veckan.
Sedan kom en gemensamma vänner till oss med blommor och choklad och då fick nästan jag en tår i ögat också. Så himla gulligt.
 
Också har vi äntligen tovat ut sjukhusfrisyren på den lilla damen - stor borste och rejält med tålamod krävdes.
 
Tänkte att jag skulle vila idag men sedan gick man igång med att putsa fönster, skruva fast persienner, byta gardiner och dammtorka, och gjorde 5 tacopajer.
Märkligt hur det kan bli med tanke på när man oland bestämmer sig för att städa och bli sittandes orkeslös i soffan istället.
Kanske borde vila mer :-)
 
 
 
 
 
Follow on Bloglovin

En blindtarmsoperation i Morsdagspresent

På lördagmorgon fick vi ställa in Ebbas fotbollsmatch för hon kände sig inte kry, magen krånglade under hela dagen och hon kräktes kl 17.

Jag trodde det var magsjuka men magen var i olag under hela kvällen och det oroade mig något men det var på en nivå där hon ändå kunde sova. 
Dagen efter så hade värken i magen blivit mer markerad och satt under navel. Smärtan blev intensivare fast i intervaller så kl 09 vi for in på akuten.
Där började de misstänka att det kunde röra sig om blindtarmen.

Händelseförloppet stämmer överens, började likt magsjuka med ont i hela magen och kräkning,låg feber, sedan mer markerad värk och i Ebbas fall rakt nedanför navel. 
Jag trodde det skulle göra ont på sidan om det var blindtarmsproblem men den lilla flärpen kan sträcka sig till nedanför navel också och besvära. 
De ville avvakta till eftermiddag för att vara 100 procent säker så jag satt snällt på en fruktansvärd trästol i över 8 timmar utan att klaga högt för jag led med Ebba mer men alltså - den som köpt in dessa stolar borde få stryk. Kändes som om jag behövde en operation också efter de där timmarna!!!

Kl 20 så ligger vår Ebba på operationsbordet då. Blev ju först en liten miss då de sa att jag inte fick vara med när hon sövdes men de ringde efter mig sen så jag fick springa tillbaka och sitta där med henne innan hon slog ner sina trötta blå.
 Detta var en annorlunda morsdag, känns verkligen i hjärtat idag att man är en mamma ❤️

Operationen gick så bra så, uppvaket likaså och Ebba fick kl 23 en isglass på barnavdelningen som hon åt halva och sedan somnade ifrån ❤️ 
Det må vara en rätt okomplicerad operation att operera bort en blindtarm men det är att se sitt barn i smärta som varit mest tufft. 
Nu ska vi sova gott och imorgon får vi åka hem ❤️❤️❤️