Follow on Bloglovin

Nyttigt Onyttigt

 
Jag för ett evigt tjat om balans i tillvaron men när man har balans i kosten - äter lika mycket nyttigt som onyttigt så är också resultatet på vågen detsamma.
Jag skäms inte för att säga att jag väger 95 kg och älskar mat.
Jag vet att många av de kilonen är ödem också, min överflödiga lymfvätska som tar plats i kroppen med extrema svullnader som följd väger några kilon. 
Jag har nog alltid känt mig bekväm med mina kilon och mina kurvor MEN de senaste 10 extra kilonen har gjort det tungt för mig med hälsan så därför vill jag bort med dem.
Jag VET mycket om kost men jag följer inte alltid mina egna råd.
Sköter mig rätt bra på vardagarna men inte på helgen.......skyller på maken för det är enklare så ;-).
 
Jag behöver motivation som är starkare än att bara tanken att minska kilon, jag brukar tänka på hur det osunda även tär på insidan. Allt fett, allt socker som gör att min stackars kropp som jag ska bo i under helt liv slits i onödan.
Men nej, jag hittar inte gnistan trots att jag rör på mig mer än nånsin, cyklar, promenerar, och går på gym.
Har funderat på att ingå i en tävling eftersom jag hatar att förlora och det är oerhört drivande men önskar att någon kunde slänga fram förslaget så jag kan haka på bara.
Minns 2012 och min medverkan i Nutriletts 10 veckors program och då jag fick äran att vara deras ansikte utåt ihop med ett gäng andra duktiga deltagare.
Som jag slet. Pga av mitt lymfödem så gick vågen på tok för sakta nedåt i förhållande till min prestation. Men mina centimetrar minskade otroligt fast det var viktminskningen som var avgörande så jag vann aldrig.
Vad jag däremot vann var ett bättre mående.
Just det försöker jag motivera mig med just nu - hur bra insidan mår när inte kroppen är för tung och fylld med dumheter.
Heja mig nu!!!
 
Follow on Bloglovin

Nu är han 22 år

 
!!!
Jag borde inte göra så stor sak varje gång mina barn fyller år och fundera IGEN över året som gått och var de befinner sig nu och var JAG befinner mig nu i rollen som mamma då "barnen" är två vuxna män på 22 och 23 år nu och inte längre bor kvar hemma.
Men jag är en grubblare och tycker om att analysera :-).
*****************
 
Med tanke på alla fantastiska barnkalas jag haft för mina barn under uppväxten så borde de ju lärt sig älska att bli firad skulle man kunna tro men son nr 2 är inget fan av födelsedagar längre (kanske just därför), knappt julafton heller finns det intresse för och de andra högtiderna betyder typ ingenting för honom.
Pelle är grabben som valde bort både studentmössa och kavaj på sin egen student för han ansåg att det kostade bara en massa extra pengar för några timmar att bära dem och tyckte att han slutade skolan lika mycket som alla andra ändå . Modigt och rätt tyckte jag. 
Men det är hårt för en mamma som jag som tycker varje dag är en anledning att fira och även fotografera/dokumentera men när mina barn är modiga och står för vad de tycker så blir jag stolt och det är värt mest och känns bäst i hjärtat.
 
.Vi är lika i mycket men vi måste få tycka olika.
 
Numera bor han i en egen lya och det är lite ovant att inte stå längre med bakning och inbjudningar och planera roligheter. Det är då polletten trillar ner och man inser att ens "barn" är stora.
 
"Jag har absolut ingenting att säga till om längre"  - det uppvaknandet känns, hahaha fast på ett rätt uppfriskande sätt. Jag har väl aldrig gjort alla val till barnen tidigare heller men nu ser jag framför mig en ansvarsfull man med disk och tvätt och nyss var han min grabb i pojkrummet med datorn.
 
I alla enkelhet så samlades familjen på en pizzeria nära hans hem och käkade ihop och sedan hem till honom och dricka kaffe med coops fika bröd. Det blev ju hur bra som helst ju.
Med tanke på att han inte ens gillar presenter så sträckte jag mig så långt att jag inte slog in presenten jag hade med mig, haha.
Jag frågade faktiskt innan vad han saknade i hemmet och det var ett våffeljärn så det köpte vi.
 
Det kändes lite sådär att säga hej då i dörren, man vill liksom fråga flera gånger om han är nöjd med sin födelsedag men jag frågade inte en enda gång för jag vet att det är han.
Jag ler när jag går trapporna ner från hans lägenhet - nu är navelsträngen klippt :-)
 
 
 
Follow on Bloglovin

Mot bättre hälsa

 
Efter 3 veckor i ett bättre mående så börjar det kännas som om att jag har en chans att göra förändringar som består. Jag har gjort något bra av varje dag.
Förra veckan tränade jag 5 pass på gym men de såg alla olika ut och jag har tränat med nykomlingar och peppat dem vilket i sin tur inspirerat mig.
Det är riktigt roligt att se att också andra finner glädjen med att vara på gym.
Handlar verkligen inte bara om att bygga muskler. 
 
För min del så har jag dagar då det  är skönt att pressa och utmana mig lite medan andra dagar är rörelsen viktigast. Mitt lymfsystem jobbar på högtryck när jag är i farten och då finns risk att det inte hinner med och då bli känslan i kroppen väldigt utmattande och gör ont. I fredags var  en sån dag så stannade jag upp och landade jag i mig själv på hemmaplan för att lymfsystemet skulle hinna ikapp.
Jag har lätt att bli ivrig när jag vill nå mina mål men lika väl kan jag spåra ur när jag blir ofokuserad. Det blev jag i helgen av någon anledning.....orkade inte övertala mig att säga nej till sötsaker och fick nån form av sockerchock av en söt efterrätt jag åt och mådde dåligt hela fredagkväll.
 
Försöker hitta tillbaka till mitt fotograferande som jag tappat längs vägen då jag varit så sjuk.
Promenaderna med hunden har varit mer givande än nånsin, särskilt när jag kan använda fötterna bättre men också för att hösten kommer med så mycket energi.
Vill gärna kunna teckna igen men det är inte alla dagar i veckan jag fixar att sitta längre stunder då mina ben ogillar det och idag när jag sitter och skriver så känns mina fingrar svullna och klumpiga så skrivandet blir ansträngande.
Jag har fuskat med vitt bröd i helgen och det känns på en gång i mina händer och fingrar främst, samt fötter där ödemet blir hårt. Hela jag blir som ett ömmande blåmärke.
 
Ska jag vara så aktiv som jag behöver vara för att muskler ska arbeta så mitt lymfaflöde har sin fart så att det i sin tur renar min kropp från slagg och hindrar att ödem bildas och ökas på problemområden så måste jag sköta kosten också så att lymfan inte segas ner och blir för svår att hantera för mitt lymfsystem.
Jag kan ju det här men jag gör inte alltid som jag säger.
 
Och glöm för guds skull inte att djupandas oftare, stressa mindre och dricka vatten!!!