Släktens hjärta

 
 
I Söråker har jag växt upp - i det brungula huset bodde jag mellan 1979 - 1994.
Min Mor bor kvar.
Minns fortfarande första gången jag skulle gå själv 5 år gammal ner för denna backe, förbi det röda huset längst ner och gå in till vänster på en väg som ledde fram till farmor och farfars gula hus.
Här har jag cyklat ner och upp oräkneliga gånger, åkt pulka och spark i hög fart, och halvvägs ner bodde min bästa vän Pella och gatan nedanför henne min kusin Jessica.
Jag ler åt hur soptunnorna såg ut på den tiden, hur välklippt häcken var när pappa levde och att huset på den tiden faktiskt hade ett vackert balkongräcke.
Tiderna förändras och jag bara älskar att blicka tillbaka ibland och uppleva det åter i minnet.
 
 
Min farfar Henry och min farmor Siri
 
Här i deras hus var det alltid fullt ös från morgon till kväll med släkt och vänner, och nu som vuxen undrar man om de någonsin hann låsa sin dörr. Alltid hembakat framdukat och ofta spontana matgäster.
Farmor skrev matlistan på ett block med blå kant som föralltid är förknippat med henne.
Farfar handlade mat på den lokala mataffären, packade i kartong som han knöt fast med vita snören på moppens packethållare. Det var lilla julafton i kroppen att få vara med och plocka upp ur den och få vara med att baka bullar med farmor sedan.
Vi har stor släkt som umgåtts nära i generation efter generation - lika mycket som jag minns ett 20 tal människors högljudda skratt och ivriga diskussioner så minns jag också farmor och jag själva sitta i köket och prata om livet. Hon lämnade sällan huset men tamejtusan hon visste allt och alla och det räckte med att man sa ett efternamn så kunde hon berätta om den släkten.
Det tyckte man var värdefullt när man som 13 åring blivit kär i en kille från byn :-).
Farfar tog ofta spontant fram den egentillverkade fiolen och spelade en trudilutt där i köket men ibland höjdes volymen på max med dansbandsmusiken från bilarna istället och släktingarna dansade på stenplattorna utanför huset.
Min farbror lärde mig dansa foxtrot och bugg där på de stenplattorna.
Så många och fina minnen.
Har lika mycket minner från somrarna som från jularna.
Min farfar lämnade jordelivet när jag var 15 år. Kort därefter såldes huset och min farmor flyttade så småningom till ett äldreboende. Släkten liksom splittrades då på sina håll.
Några av oss umgås än men nya generationer har växt upp och även de nya generationerna umgås fortfarande väldigt nära och kärt.
Men det var så fyllt av kärlek och värme i farmor och farfars hus att det är speciellt att tänka tillbaka på.
Det huset var släktens hjärta.
 
 
 Jag och min härliga farmor.
Hade alltid färgglada klänningar och nylonstrumpor.
 
 
Min farmor bodde på äldreboendet Strandbo under sin sista tid och jag var där och hälsade på ibland och hon hann träffa mina äldsta söner - på bild är det jag med en nyfödd Mattias.
 
 
 
 Jag har få minnen av min mormor Gunhild. Hon avled efter en tids sjukdom 1981 då jag var 6 år gammal.
En respektabel dam, envis och stark - tyckte om att laga mat och duka upp till fest.
Det är jag i hennes famn på bild.
Julen innan hon gick bort så ville hon ordna en julfest för barnen i släkten med dans kring gran och godsaker.
Det minns jag och det är nog också mitt starkaste minne av henne.
 
 
Min mormor på 70 talet.
Hon såg inte direkt ut att vara någon muntergök men hon hade stort hjärta :-)
 
 
Min Mor har haft en komplicerad relation till sin far så min Morfar träffade jag bara en gång som barn.
Men jag är väldigt släktkär så 1999 då jag var 24 år så fick jag möjlighet att åka söderut i Sverige och hälsa på honom med mina söner och min dåvarande sambo.
Vi umgicks under en hel kväll och vi sov över där efter en mycket trevlig kväll.
Vi fick en bra kontakt och efter det så höll vi också kontakten ända fram till hans död några år efter.
Han skickade små presenter till sina barnbarn och till mig skickade han sina memoarer och det visade sig att han var lika djup och eftertänksam som jag, en känslig natur men hade också en väldigt humoristisk sida, mycket duktig med ord.
I texterna kunde jag läsa hur han kunde se saker från olika perspektiv och sådan är jag själv, jag vinklar alltid en situation för att bättre förstå människors handlingar.
Jag har behov av att analysera och arkivera.
Det kanske är ett släktdrag :-).
Det kändes fint att få lära känna honom innan han lämnade jordelivet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: