asalundgrens.blogg.se

Jag har aldrig varit i så obalans med hälsan så länge som denna gång. Jag försöker acceptera att mina dagar går med låg fart men har svårt att gilla läget.

Saknar att göra saker som jag tycker om och är grymt less på att varje aktivitet suger musten ur mig. Det som inte går förlorat är hoppet - fast besluten att ta mig genom detta och ur detta fast det kommer att ta längre tid denna gång och det går inte att skynda. 

Som alla andra strider i livet så går det parallellt med det roliga i livet och fina saker som sker så att man trots allt kan behålla sitt leende. 

"För varje minut du är arg, förlorar du 60 sekunder av glädje"

På tisdagkväll hade vi Mattias på hemmaplan - min äldsta son på 22 år. Mysigt att få samla nästan hela syskonskaran till bords för middag och sen bjöd Mattias familjen på gott fika. Han berättar att han lämnar sitt nya jobb för att återgå till sitt gamla jobb på Sector Alarm och det tror jag är ett bra val för honom och själv känner han sig helnöjd med beslutet. Skönt för honom också att slippa pendla till Härnösand. 

Skönt för MIG som mamma att veta att livet rullar på i rätt riktning för ungarna - när man inte har dem under samma tak längre så har man inte stenkoll trots sms och telefonsamtal. Fullt normalt, man måste ju klippa navelsträng, knuffa ur dem ur boet och låta dem upptäcka världen medan man står där som mamma bakom kulisserna - redo att rycka ut och hjälpa till men tamejtusan, de gör ju ett grymt jobb på egen hand. 

Ibland funderar man ju på om man hann lära dem allt innan de flyttar hemifrån men det är ju medan vi lever som vi lär. Det som sitter i ryggmärgen på dem är att de är högt älskade och allt som man ställs inför i livet - om man lyssnar till sitt hjärta så blir det rätt. 

Älskar er, ungar ❤️