Träna och hej då tanden

Igår tog jag mig till Hälsohuset men jag kunde inte träna när jag kom fram för jag hade gått en promenad innan och det orkade inte kroppen alls med så jag fick sitta och titta på när mina bröder tränade :-(.
Idag hämtade de upp mig kl 10 och då var det visserligen trögt att komma igång och det var nog inte en enda kroppsdel som inte gjorde ont men jag är så stolt över mig själv att jag faktiskt genomförde ett pass i alla fall.
Men så har vi förbaskat roligt ihop också mina bröder och jag. Vi peppar varann, vi pikar varann och vi skrattar och stöttar varann. De gör att jag orkar.
Mådde faktiskt bra efteråt av dagens träning - var lika flitig med lymfövningar som med styrkeövningar och försöker få in lite balansträning och kondition också i små doser.
 
Hade också ett besök till tandläkaren att göra idag.
Har en tand som inte går att rotfylla eftersom det är tekniskt omöjligt men nu har den gett upp av sig själv och lossnat i bitar med äckligt VAR bakom tanden som låg och lurade på att få slå ut mig i grotesk tandvärk en fredagkväll då inga tandläkare finns att nå.
Tandläkaren fick dra bort den nu.
Nu är jag 38 år och med en tand mindre.
Ett bekymmer mindre i livet.
1100:- mindre på kontot också.
 

Vi avslutade kvällen på Ebbas gymnastik där vi tydligt kan se att hon gör framsteg för varje gång. Så stolt.
Max stannade hemma med sina äldre bröder och hade gjort sin matteläxa, fikat och gått till sängs 19:30 precis som bestämt. Vi var hemma 20 minuter efteråt och hann gå in och säga hur stolt han gör oss också som så duktigt skött sig så bra. Mina fina <3<3<3<3
 
 
 

Kommentera här: