2011 - håller lågan brinnande

 
 
 
Under 2011 fortsätter jag det jag påbörjat - mot ett hälsosammare liv.
Kör fast några gånger men ångar på. Får inte ut så många behandlingar för min sjukdom som jag behöver men blir bevlijad intensivbehandling på 2 veckor varje vår och höst. Den ser inte riktigt ut som det jag hade på Mösseberg och resultatet blir inte heller detsamma. Jag åker med sjukresa med taxi en timme till och från behandlingarna med bandagerade ben/fötter/tår och inga låneskor så jag blir helt bunden till hemmet dessa veckor plus att jag blir mycket stillasittande då och lymfflödet stannar av.
Försöker nu få den här omtalade byxmanchetten som var så effektiv på Mösseberg så jag kan behandla mig vid behov hemma men den kan jag se mig efter i det blå - ingen vill godkänna den eftersom lymfvården på Sundsvalls sjukhus fortfarande är under utredning hurvida den ska få vara kvar eller inte.  Jag testar nya kompressionsmaterial och det blir sådär. Jag krånglar dessutom med ortopedtekniska också där de misslyckas stort med att göra skor till mig. Periodvis går jag i öppna sandaler vars tryck gör mig sjuk. Blir påfrestningar på ödem som leder till rosfeber eller ett överarbetat lymfsystem. Känner mig som ett hopplöst fall och orkar inte gå till vårdcentralen när jag blir sjuk till slut.
När jag inte kan hjälpa mig själv så hjälper jag andra.
På så sätt finner jag kraft och ork att ta mig igenom det här. Att slippa tänka på sig själv - vilket jag gladeligen gjort genom hela livet egentligen.
Jag tar på mig att fixa detaljer till brorsans 30 årsdag för att jag vet jag är bra på sånt.
Han hade själv bjudit in vänner och visste att festen skulle ske även om det blev hemma hos mor istället för i den lokal vi fixat så ett litet överraskningsmoment blev det. På bild ovan kan man se hur duktig han är på att spela överraskad också :-) Han fick ett härligt födelsedagsfirande i alla fall och är väl värd.
 
Jag kan inte fortsätta mitt tecknade eller körkortet som jag påbörjar pga min hälsa.
Mår väldigt dåligt över det men fortsätter le.
Barnen är det bästa jag har och där igenom tillåts jag vara kreativ. Så när vi firar påsk i jang så bygger vi upp en historia kring påskharen och en karta för att leta enorma påskägg.
Samma gäller när de fyller 5 och 4 år och vi hoppar över fiskedamm och överraskar med spindelmannengömma och sagodamm när man trollar fram sin egen godispåse.
Vi återvänder till Jang med halva släkten under sommaren, men åker även en tredje gång dit för att fira nyår ihop. Vi köper en båt och är ofta ute och åker då vi bor perfekt till nära Klingerfjärden. Till Halloween har vi en stor fest hos mamma där vi lever ut och julen firar vi hos mor också med tomte såklart.
På så vis är det här året i bild ett fantastiskt år där vi gjorde massor av saker med barnen men samtidigt vet jag att jag inombords mådde väldigt dåligt med mig själv.
Kommer jag bli sjukare och sjukare för varje år? Vad skall det bli av med mig?
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: