Choklad är livet ;-)

Ärligt så har jag fortfarande inte lessnat på Nutrilettsmåltidersättningar efter snart 10 veckor. Kan fortfarande se fram emot en smoothie till lunch men helst den med chokladsmak. Jag älskar ju choklad annars också så det är verkligen super att just den finns. Något godis har jag inte ätit sedan juni och det känns lite knäppt att tänka på då jag en gång i tiden alltid åt typ en Marabou chokladkaka varje helg och kunde inte alls tänka mig att avstå från det. Nu har 2,5 månad gått utan en enda bit ens och jag är inte heller sugen.
Jag kan till och med se att min hud mår mycket bättre och jag känner mig yngre och starkare i min kropp. Jag tillhörde skaran av folk som klev upp ur soffan efter att ha suttit några timmar och vaggade som en pingvin för att man var så stel och hade så ont. Borta!!!!
 
Efter gårdagens inlägg där jag visade upp min FÖRE och EFTER bild så fick jag en sådan bra respons så att jag nästan rodnade. Men vad gott det gör. Jag HAR ju gjort ett fantastiskt jobb. Däremot så tycker jag inte att jag ser så smal ut i verkligeheten som jag ser ut på bilden. Måste ha hittat en perfekt pose, haha.
Jag har fortfarande ca 30 kg övervikt enligt BMI men jag har riktat in mig på att gå först gå ner till 82 (fira lite då) sedan gå ner till 75 kg (fira igen) och slutligen hoppas jag åtminstone nå 68kg (är det ens möjligt så ska jag fira utav bara helsicke). Det är 20 kg dit.
Men det ÄR verkligen ett heltidsjobb. Att gå ner i vikt kräver planering, att ständigt motiveras och inte tappa fokus. Varje dag får man brottas med olika sorts tankar, prövas inför olika utmaningar och påminna sig själv om varför man gör det här.
Det ramlade in massor av frågor igår på min mail från många olika håll och jag satt halva dagen med att besvara så gott jag kunde. Jag har testat många olika bantningsmetoder men det handlar inte bara om det - det handlar om tajming också. Är man tillräckligt motiverad till att genomföra det här just nu? Ingen metod blir hållbar så länge man inte är tillräckligt motiverad.
 
Förutom allt stöd jag fått från människor runt omkring mig så har jag använt mig mycket av musik för att komma vidare under min viktresa. När jag hamnat i en svacka hemma så har jag dundrat på med discomusik i högtalarna - barnen har definitivt ingenting emot det kan jag lova - disco varje dag hemma liksom ;-.). Men även när jag gett mig iväg ut på promenaderna så har musiken i hörlurarna fungerat otroligt peppande. Jag fylls av helt andra känslor i kroppen - blir laddad med en sådan energi att tankar på mat inte får plats och det sug jag trodde jag hade försvinner in i dimman av endorfiner.
Jag vägrar tappa kontrollen nu och det må gå trögt med viktnedgången men jag är så glad över att jag ändå lyckats inspirera så många till att förändra sina liv och få ett bättre mående på köpet. Kram till er
 
 
 

Kommentera här: