asalundgrens.blogg.se

Inte nog att man kände sig som en blek kopia av sig själv, till och med fotot - till vänster - kändes livlös.
Så jag har färgat mig ikapp med hösten men jag kommer tyvärr inte ifrån mitt väldigt dåligt mående som jag haft denna vecka. Ganska väntat efter en aktiv helg som denna men det har tillkommit rätt jobbiga saker som yrsel och minnesförlust. Med det menar jag att när jag utför saker så rubbas mitt synfält och blir skakig. Sitter jag ner går det bra och det är inte när jag reser mig upp utan mest när jag utfört något. Blir alldeles svettig och utmattad av att typ slänga in tvätt i maskin. Och jag glömmer bort ord, saker, och ibland ser jag inte ens det jag letar efter. Jag glömmer att jag gjort saker, vet inte vem som tömt diskmaskin och då kan det ibland vara jag.

 

Har fått legat till sängs vissa dagar men försöker vända på detta genom att ta mindre promenader på 500 meter för att trampa igång kroppen och dess svullna ödem. Fötterna gör ont och snart ska ett samtal till Försäkringskassan ringas och de vill ha uppdatering på hur jag mår. Svårt att sätta ord på hur det känns och hur man mår. Ibland tänker jag på hur det skulle se ut om jag skulle jobba på det här. Utsätta kroppen för ännu mer press. När jag är på hemmaplan kan jag styra mina dagar någorlunda men hur skulle det se ut om jag inte hade möjlighet till vila när jag behöver. Byxmanchetten gör för ont i att ligga i just nu så och jag borde ringa vårdcentralen igen men jag känner mig som att jag bara upprepar mig.

Gnäller av mig lite frustration här och hoppas på att det vänder snart. Har inte tränat på gym eller gått stavgångspromenader på 3 mån. Kompressionstrumporna har gått sönder så man går alltid omkring med stora hål var man än befinner sig. Eftersom de kostar 300:- styck så känns det inte så kul att man i början av sommaren beställde 2 par för 1200:- och de är trasiga redan nu. Och skorna har gått sönder också så nu har jag väldigt många samtal att ringa. Spyr när jag tänker på att jag ska hålla på ett helt liv på detta sätt.

På måndag ska jag ringa. Inte idag. Idag har brorsan lovat att ta hand om barnen så att Mogge och jag kan ägna oss åt varann och vila lite från tråkigheter.

Han har haft en tuff vecka också, inte bara på arbetet utan hans far ligger svårt sjuk på sjukhus och saker har tillkommit som försämrat hans situation. Det blir en orolig helg. Älskade svärfar!!!!!