Follow on Bloglovin

Den kreativa ådran

Mitt boktips: HEMLIGA TREAN OCH MASKERADMYSTERIET skriven av Sanna Juhlin (min syster) från vårt kära Söråker med fantastiska illustrationer utav Johanna Kristiansson. Bok nr 2 i serien med de finurliga tvillingarna som gillar att lösa livets små mysterier ihop med sin tokroliga farbror som har en viss förkärlek till gamla deckare. Vi får stifta bekantskap med andra härliga karaktärer i boken och de finns alltid så sköna kommentarer så vi skrattar många gånger genom bokens gång. I denna b...ok hamnar detta sköna gäng på maskerad på faster Agatha von Wassers herrgård men under trevligheterna så försvinner ett dyrbart smaragdhalsband. Jag gillar att man tillsammans med barnen som man läser ihop med får möjlighet att försöka klura ut själva via text och bild innan allt avslöjas på slutet. Även om boken lämpar sig mycket väl till läskunniga barn att ge sig på så är det allra mysigast att under höstkvällarna låta tv:n vara av, tända ljus och sitta ner i soffan och lösa mysterier ihop. Nu ska vi slänga oss in i ett nytt fall av hemliga trean - hundmysteriet.
 
Förra veckan var min syster på plats i bokhandeln Vängåvan tillsammans med flera andra författare för att berätta, signera och sälja sina böcker.
Jag och familjen kikade förbi och köpte hennes senaste barnbok om katten Morrison. Hon är verkligen fantastiskt kreativ.
 
När min syster frågade mig förra veckan om jag ville vara med på ett bokprojekt hon hade ihop med ett förlag så tackade jag ja.
Jag har saknat att teckna efter en tid med svajig hälsa och det är 7 år sedan som jag och min syster gav ut den uppskattade barnboken 
"Att fånga en tandfe"
Kändes roligt att öntligen få göra något ihop igen.
Jag skulle bidra med ett bokomslag och fick fart med skissandet direkt. Men jag märkte också direkt att fingrarna domnade efter 15 min, armarna började värka, nacken smärtade, fötterna svullnade så jag fick pausa med jämna mellan rum och det tog emot att sätta sig igen med ritplattan.
Efter några dagar och några timmars ritande så var jag också så slut i huvudet att det tog stopp. Helt stopp.
Jag tvingades dra mig ur projektet och det är inte bara ledsamt att behöva göra det utan det känns också ledsamt att det blev så tydligt att jag inte är i något bra skick. Kommer jag någonsin bli?
Idag kändes det hopplöst och hela mitt jag har varit svårhanterligt.
När man har så ont i kroppen att man vill gråta varje gång man öppnar munnen för att prata och när man bokat in för trevligheter och får boka av. Då känns det tungt.
 
 
 
 
Follow on Bloglovin

Stavar mig fram

Den här lilla parveln var det bra fart på en morgon och jag kände själv att det kanske är dags för lite morgonträning nu när kroppen har kvicknat till lite.
 
 
Men det var på brorsans initiativ det blev av - han hämtade upp mig och vi blev kvar länge på gym - 45 minuter av olika övningar men även 45 minuter för att prata oss igenom saker och ting.
Vi har ju tendens att lufta allt vi har inom oss när vi ses så gym passen brukar bli extra långa :-).
 
Hem till ett varmt bad, ned i lymfapress en timme och var sedan åter laddad för en stavgångs promenad med samma broder och eftersom vi pratade lika mycket igen så blev promenaden låååång. Otroligt stolt över mig själv för sista 20 minuterna var fasiken inte lätt men jag älskar utmaningar och att pressa mig själv......tyvärr går det inte ihop med den kroniska sjukdom jag har så därför slår det ofta ut fel.
IBLAND slår det ut rätt och kroppen mår toppen.
Och promenaden var fantastisk - känslan att få känna sig stark efter en lång sjukdomsperiod är så befriande skönt att man har svårt att bromsa sig själv.
Det är ju typ timmarna efter eller dagen efter det brukar visa sig om det var en bra ide eller inte.
 
Idag vaknar jag upp med halsont, inte förvånad. Jag har elände kvar i kropp och när kroppen är i farten så ökar trycket i lymfsystemet och som inte hinner med att ta hand om det och då blossar sjukdomar upp på nytt.
Vilar därför idag, dricker mycket vatten och använder lymfapress igen så hoppas jag på att kroppen hinner ifatt och kan ta hand om det.
Att röra sig är ju så viktigt ur så många aspekter, just nu för det mentala lika mycket som för det fysiska.
Att planera in sin vila är minst lika viktigt eftersom det minimerar risken för dåligt samvete.
 
 
 
 
 
Follow on Bloglovin

Trögstartad

Skriv inläggstext 

Att tänka sig frisk - inte alltid lätt att övertala en sjuk kropp att göra saker i motvind i hopp om att må bättre sen.

Jag är beroende av att vara aktiv men min kropp svarar inte på det som jag vill just nu.
Istället för att promenaderna ska ge energi så kommer jag hem och kastar mig ner i soffan lika slut som om jag sprungit istället för att ha gått.
Jag fixar inte gym eftersom enbart promenad triggar igång utslag på kropp. 
Jag lääääängtar så till gym men måste vänta in mig i rätt läge så ett pass på gym ger den effekt jag vill ha - ett fungerande lymfaflöde. 
Fungerar det inte så får jag större ödem och mer smärta och följdsjukdomar.
Just nu rinner det sista av sommarens långdragna förkylning ur mig så det är två steg fram och ett bakåt tills vidare. 
Klarar i alla fall av att ligga i lymfapressen varje dag nu och den håller mitt ödem mjukt och hjälper flödet åt rätt håll - nämligen uppåt.

Mycket av det jag tänkt göra denna vecka har jag fått boka av.
Har istället lagt min frustration i att laga massor av mat åt familjen - måste alltid planera för ca 8 pers då vi är 6 i familjen och 2 som ska ha matlådor, plus någon extra till bords mellan varven då många gillar att hänga hos oss.....och att äta hos oss 😊
Därför var det extra roligt när svägerskan Angelica överraskade mig istället med att bjuda på lunch i onsdags.
Det blev en heldag ihop, plockade in årets sista hallon i ihop också efteråt på min gamla gård och sedan hämtade vi upp hennes dotter på dagis som håller på att skolas in.

På bild ser ni också min genväg till mor - det gula huset är deras garage - där fick jag mig en kaffe i tisdags då jag mådde som sämst i kropp - ja inte i garaget då utan i huset såklart - men där fick jag gnälla av mig en stund så man orkar kriga vidare.
Man är ju dessutom i en kamp om vikten och jag håller mig på banan...inte på frukten banan utan på baaanann. Ni fattar.
Vägning måndag - nått roligt ska man väl få hålla på med, att gå ner i vikt är min stora hobby, har ju hållt på med det nästan hela livet 😊