Torticollis
I Söndags firade vi en av släktens 12 åringar - min brorsson Milton. Med på bild är min egen son som själv fyller 12 är om 2 veckor.
Maj är en kalasrik månad :-).
Jag började inte min Måndag något vidare.
Under vissa perioder försöker jag vara utan smärtstillande då jag egentligen ogillar tabletter och inte vet hur det påverkar lymfan men idag blev det inte roligt att vara jag.
Smärtan i nacken och låsning/domningar i arm blev så överväldigande att jag inte behagade annat än att ligga ner och helst vilja sova bort dagen.
Men just det där att sova på dagen ogillar jag också.
När hälsan blir i obalans så blir jag också mentalt i obalans så all min fokus har idag legat på att försöka peppa mig själv till att promenera, och äta rätt så jag inte försvinner in i något mörker igen.
Lätt hänt när tårarna ligger nära hela tiden och man känner att detta är helt hopplöst. Ska man gå omkring och ha ont i ett helt liv eller?????
Gick in och checkade min journaler på nätet - såg att en tid till doktorn äntligen kommer att landa per post i mitt brevinkast inom kort efter en lång tids väntan.
Men så såg jag att det stod ytterligare en diagnos satt av min sjukgymnast: Torticollis.
Blev aningen rädd då jag inte har en aning om vad detta är - googlade mig fram.
Det är en form av nackspärr, sned nacke och mängder om info till hur och varför man får det men jag blir lite orolig över min egen situation såklart eftersom ingenting har sagts på det besök jag var på.
Medfött eller har jag fått denna återkommande nackspärr pga VAD? Svar tack och helst nu?
Det visar sig nämligen att gå med detta ihop med en mängd andra symptom jag har, inte är något vidare.
Har ju haft mina nackproblem i 5 år och min högra arm har smärtat i 6 månader fast det är i min vänstra arm och hand som det domnar av, och på senare tid har det smärtat och domnat av i fötter.
Fattar ingenting.
Läser att det är vanligt att man får en stretchövning att göra - har självklart gjort det, men att många sjukgymnaster anser att problemet ligger i sned bäcken och att det i sin tur påverkar nacken så behandling av bäcken ska ske främst.
Ok.
2013 konstaterades det av en läkare i Stockholm - som jag träffade via mitt program i SVT - att mitt ena ben är 2 cm kort. Det i sig är inget ovanligt men min tanke är att någon kanske vill titta på det någon gång?
Tyvärr är ju min lista med problem lång jämt när jag kommer till vården, så de har tagit itu med en sak i taget men nu har jag som sagt bokat ett längre besök så jag är väl förberedd med frågor, hoppas på svar och har krav på remisser, samt rätt medicin.
Lite besviken känner jag mig dock över att jag inte blir mer undersökt, eller får lämna prover eller dylikt för mina besvär kommer ju i skov och jag har haft en bättre dag när jag besökt vården.
Fick TENS utskriven sist men det är ju bara en tillfällig lindring.
Det här äter upp mig och förutom värk som stör sömn så grubblar jag mig tokig på hur jag på bästa sätt kommer vidare i livet och kan lämna detta eländiga år bakom mig.
Så när jag som mest ville göra ingenting idag så lagade jag middag, bakade bröd, gick till mor och drack en kaffe och blev gladare i sinnet, promenerade med hunden och sedan en kortare sträcka med bungy pump stavarna.
Men denna värk har ett hårt grepp om mig.
Jag ogillar att inte kunna hjälpa mig själv.