Vi och alla barn


 
Vi har kul ihop, min make och jag.
Stöttar varann i allt och skrattar både med varann och åt varann.
Det vi gillar mindre hos varann, accepterar vi - vi är inte färdigslipade :-)
Vi pratar ofta, mest jag men jag har störst behov ;-)
 
Älskar fotot vi tog på Åstön förra helgen, vet egentligen inte vems knäppa ide det var att rigga upp kameran och hoppa men det blev ett kul foto som symboliserar det vi har ihop.
 
Det har varit mycket i våra liv de senaste åren och då är det extra skönt att vi har varann.
Det är inte alltid det behövs ord.
 
Jag får min energi av min familj även om det tar en hel del energi också.
Det är ett heltidsjobb med stor familj.
 
Men är det någonting vi håller kärt så är det barnen i släkten - stora som små.
När jag har min dåliga dagar med hälsan så kommer barnen med den glädje och energi jag behöver och fyller på. Då mår jag verkligen som bäst när jag har dem nära.
Det jag brottas med är att jag inte orkar lika mycket som jag vill pga min hälsa.
Det gör mig många gånger frustrerad eftersom jag måste kliva på sidan mycket oftare nu och vila hjärnan och kroppen.  
 
Vi har båda stor släkt men det är på min sida det kryllar av barn.
 
 
 
Min bror Morgan är 6 år yngre än mig och på bild är hans yngsta son Mio 2 år - vi är inte barnvakt så ofta åt just honom men barnvaktsgångerna är gyllene tillfällen att lära känna de små i släkten.
Mio kliver gladeligen in i vårt hem och är alltid på bra humör, pratar konstant, få ord förstår man men han kör sitt eget race  :-).
 
 
Min andra bror Marcus är 12 år yngre än mig och blev nyligen 2 barns pappa.
Där blir det naturligt att vi kliver in och hjälper till som barnvakt oftare eftersom pappan jobbar borta under veckorna och mamman haft en besvärlig graviditet och återhämtning.
Vi bor bara 600 meter ifrån varann, dagis ligger närmare oss så vi "lånar" hem 2 åriga Lea ibland.
Hon har  fått bra koll på språket så man kan samtala under promenaderna.
Hon bjuder på många leenden.
Nu har hon blivit storasyster till Alva också <3
 
 
Åsså har vi den här charmiga 1,5 åringen som är min makes barnbarn, mitt bonusbarnbarn.
Alissa - hon tog plats i mitt hjärta vid första ögonkast.
Vi har varit barnvakt några gånger men vi fick ju umgås en hel vecka då vi semestrade ihop utomlands nyligen och när de börjar komma upp i den här åldern så knyter man an till varann på ett nytt sätt.
Vi saknar henne så mycket när man inte får ses varje vecka, älskade unge.

Kommentera här: