Stavar mig fram

Den här lilla parveln var det bra fart på en morgon och jag kände själv att det kanske är dags för lite morgonträning nu när kroppen har kvicknat till lite.
 
 
Men det var på brorsans initiativ det blev av - han hämtade upp mig och vi blev kvar länge på gym - 45 minuter av olika övningar men även 45 minuter för att prata oss igenom saker och ting.
Vi har ju tendens att lufta allt vi har inom oss när vi ses så gym passen brukar bli extra långa :-).
 
Hem till ett varmt bad, ned i lymfapress en timme och var sedan åter laddad för en stavgångs promenad med samma broder och eftersom vi pratade lika mycket igen så blev promenaden låååång. Otroligt stolt över mig själv för sista 20 minuterna var fasiken inte lätt men jag älskar utmaningar och att pressa mig själv......tyvärr går det inte ihop med den kroniska sjukdom jag har så därför slår det ofta ut fel.
IBLAND slår det ut rätt och kroppen mår toppen.
Och promenaden var fantastisk - känslan att få känna sig stark efter en lång sjukdomsperiod är så befriande skönt att man har svårt att bromsa sig själv.
Det är ju typ timmarna efter eller dagen efter det brukar visa sig om det var en bra ide eller inte.
 
Idag vaknar jag upp med halsont, inte förvånad. Jag har elände kvar i kropp och när kroppen är i farten så ökar trycket i lymfsystemet och som inte hinner med att ta hand om det och då blossar sjukdomar upp på nytt.
Vilar därför idag, dricker mycket vatten och använder lymfapress igen så hoppas jag på att kroppen hinner ifatt och kan ta hand om det.
Att röra sig är ju så viktigt ur så många aspekter, just nu för det mentala lika mycket som för det fysiska.
Att planera in sin vila är minst lika viktigt eftersom det minimerar risken för dåligt samvete.
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Hej Åsa!
Trevligt och bra för mig att läsa ur din blogg! 😊 Känner igen mig mkt hur du mår och hur det är att leva med en kronisk sjukdom dvs lymf/lipödem!
Hur gör man för att få en lymfapress om man inte har råd att bekosta den själv? Samt vet du hur många måttbeställda stödstrumpor man har rätt till /år? El. Är det olika från landsting till landsting? Själv har jag "bara" 2 par /år och det är alldeles för lite!😔
Önskar dig en trevlig helg!💜
Mvh Ulrika 😊 ☀

Svar: Tack snälla för din respons, är glad över att man via blogg kan sprida info.Att leva med en kronisk sjukdom är inte lätt men det känns skönt att veta att man inte är ensam. Du tar upp 2 viktiga frågor som jag väljer att göra ett inlägg av så att de når fler med samma funderingar men jag kan säga direkt att 2 par strumpor är på tooook för lite och du har rätt att det skiljer sig från landsting till landsting. Stor kram från mig till dig!!
Kraaam

Kommentera här: