Laddar för bättre tider

Efter 1 månads väntan så kom äntligen de fula men ack så viktiga måttbeställda kompressionstrumporna - från Tyskland, via landsting och hem till min brevlåda.
Min dag blir plötsligt en bättre dag med rätt hjälpmedel men jag har haft en tung vecka med hälsan och i överlag verkar det som alla är trötta och tunga i sinnet just nu. Jag själv vilar mest just nu.
Jag försöker ladda för en bättre period, ingen träning på gym denna vecka men jag promenerar istället när jag kan. Och ler ofta - det är kanske viktigaste, att inte låta fysiskt dålig hälsa gå över till mental dålig hälsa.
Ibland blir jag sååååååå trött på denna obalans i livet men jag får min näring via min familj.
Den kärleken gör mig hel.
 
 
 
I helgen fick jag mysa med mitt bonusbarnbarn som är 7 månader nu och skiner som en sol hela tiden.
Vackra Alissa.
Blev en hel del mys med hennes moster Ebba och morbror Max också :-)
 
 
 
Det är lite speciellt förstås för svärmor också eftersom det är hennes barnbarns barn :-)
Svärmor fick hänga med på pokemonjakt på stan efteråt, en gråmulen dag men härlig luft ute.
 
När vi kom hem så fick jag agera frisör och klippa håret på min systerdotter och när det var klippt och klart och jag sagt hejdå till henne och min storasyster så sa jag Hej till mina lillebröder och lilla Lea som kom för en fotbollskväll framför tv:n med oss.
 
Jag mår gott med mina nära och kära kring mig men dagen efter så blev jag jättedålig i min kropp och blev liggandes mestadels.
När jag väl var uppe på benen så klagade jag högt över allt, orkade inte med ljud, orkade inte med mig själv....eller andra heller för den delen.
Tur jag har en förstående familj, världens bästa.
De låter mig ha min dåliga dag då jag gnäller högt över allt eftersom de vet att jag inte har många sådana där då jag klagar mig igenom dagen så då vet de att de ska hålla sig på avstånd och vänta tills det går över.....och det brukar gå över fort.
Jag måste ösa ur det dåliga så jag inte bär med mig det vidare de andra dagarna.
Så jag brukar tillåta mig att gråta och ogilla min kroniska sjukdom ibland men jag fastnar aldrig där.
Livet är fyllt med så många guldkorn så man kan omöjligt fastna på det som INTE funkar i livet.
 
 
 

Kommentera här: