Granskar mig själv

 
Ett foto på mig från 2004 - 13 år sedan och jag var då 29.
2004 var också det år som jag mådde som bäst med hälsan och när jag i dagsläget kämpar med allt så brukar jag tänka tillbaka på 2004 och hur jag mådde då.
Kan jag nånsin komma tillbaka till det?
Jag vill tro det, hur ska jag annars orka kriga?!
 
Jovisst, jag hade ett ordentligt ödem då också och rosfeber mellan varven men jag hade inte lika mycket värk i kroppen som jag har idag.
 
Jag ogillar starkt att hamna i svackor där smärta i kropp är så påtagligt att jag knappt kan öppna munnen utan att klaga över hur ont det gör på 10 ställen på kroppen.
Jag ogillar min egen röst, mitt gnäll, mitt tycka-synd-om-mig-själv-mående.
Men jag vet att jag måste genom det och samla kraft att vända det till det bättre.
 
Jag har inte bloggat på nästan en vecka för jag har inte orkat sätta ord på hur jag mått heller samtidigt som det är bästa känslan när man får skriva av sig sina tankar och lämna det där.
 
 
Jag har familj och vänner som bryr sig om mig och vill mig väl - det betyder allt för mig.
I helgen bjöd mor hem mig tillsammans med mina svägerskor på god mat och det var fantastiskt roligt att ses i vanlig ordning men att umgås när man har smärta i kroppen tar udden av det roliga och jag gjorde kväll tidigt.
 
Jag har tänkt massor på hur jag ska gå tillväga för att vända detta till det bättre och i vanlig ordning blir det i snigelfart men så länge det är framåt så är jag nöjd.
 
Jag kämpar fortfarande med att lära mig fördela mina större projekt över en vecka istället för att göra dem alla under en och samma dag.
Jag får bromsa mig själv och sätta mig ner och vila och ganska på en gång så känner jag mig värdelös.
Att vila mitt på dagen är svårt för mig mentalt trots att min kropp behöver det.
Jag VET att jag måste men känslan av att känna sig lat istället för klok tar över.
Så egentligen går jag emot det viktiga råd jag ger till andra sjuka - att alltid vila lika mycket som du har varit aktiv och inte var aktiv i för långa stunder för att behålla balans i hälsan.
I söndags lyssnade jag inte alls på mitt eget råd då jag var för sjuk i mina ben (kropp) för att enligt vår tradition åka med familjen till Selånger marknad och för sjuk i huvudet för att fatta att det var minst lika jobbigt att åka till Birsta City och handla skolkläder. Efter det åkte jag hem och "vilade" genom att koka flera liter halllonsylt och rulla 100 köttbullar och steka till middag.
BALANS??? Nä, precis där tippade jag över och blev jättesjuk igen.
 
Så från och med idag så ska jag göra om och göra rätt.
Tack Ebba 10 år för denna fina bild jag fick av dig målat med vattenfärg.
Med Kärlek klarar man allt.
Jag hjärta dig med!!
 
 
 
 
 

Kommentera här: