Det blev botten igen
Efter 2 månaders uppehåll från gym pga knackig hälsa så gjorde jag ett tappert försök i tisdags.
15 min crosstrainer (1,5km) och 10 min klen styrketräning, 20 minuter ligga på golv och typ strecha/vila.
Alltså min kropp orkar inte och min hjärna blir arg och mitt hjärta ledsen.
Jag vill ju tillbaka till när jag orkade mer, jag gissar att det blir i takt med 2 steg fram och ett tillbaka men jag SKA hitta formen igen. När jag gnällt klart så kände jag mig faktiskt stolt över ATT jag ens varit där.
Jag började må dåligt i kroppen redan under kvällen och jag var helt utslagen dagen efter. Kroppen blir blytung och värker konstant och värmen gör att ödem ökar för min del.
Blir stenhårt.
Fick avboka en tjejträff jag sett fram emot och det gjorde mig ledsen såklart men det är som om alla symptom inträffar samtidigt och jag fick gå och lägga mig för vila.
När hela kroppen värker så funkar det inte att lägga sig lymfapressen heller, måste vänta ut toppen av eländet.
Vill bara gråta mellan varven och det tär på psyket att ha ont hela tiden. Sedan kan det plötsligt en dag ge med sig, får igång lymfaflödet , inflammationer ger med sig och jag vaknar upp och mår toppen.
Men det är väl småskit kvar i kroppen efter förkylning så varje gång jag är mer aktiv än normalt så liksom skjutsar det iväg i kroppen och slår ut. Får bakslag varje gång jag gör lite utöver det vanliga nu så jag får göra en grej och vila, göra en grej och vila, typ. Till slut är jag inne i ett bra flöde och kan vara där i en längre period.
DET längtar jag efter.
Kan ju knappt fatta att jag klarade klättra upp för Skuleberget för 2 veckor sedan och nu ser det ut såhär.
Men det är många faktorer som spelar in.
Törs knappt nämna efter denna dåliga sommar att jag längtar efter hösten då inte värmen är lika påtaglig för mig.
