asalundgrens.blogg.se

Jag tror jag blir halvt knäpp av att känna mig som att jag går på halvfart hela tiden.

Kände hur jag bara ville avboka dagens utvecklingssamtal då den var tidigt på morgonen men jag kom iväg ändå efter mycket om och men.

Som tur är så är Ebba ett skötsamt barn och samtalet gick igenom med gott beröm. Så stolt jag blir och så skönt det var, att det inte blev några djupa diskussioner.

 

Mogge for vidare till jobbet efteråt och jag avbokade den traditionella frukost hos mor och min tisdagssimning i Timrå - var redo att sova bort denna dag liksom.

Då kommer en av mina vuxna söner in med ett glatt humör och rycker upp mig och rycker med mig till gymmet.

Han har helt rätt - när jag haft min dåliga period så kan jag inte vänta på att kroppen ska känna för att träna igen för det gör den inte.

Man får trotsa den värk och utmattning man känner när lymfan stannat av och jobba för att få den att komma igång igen.

Passet gick segt men gav ändå energi.

Vi for hem och åt havregrynsgröt till frukost - som vi båda ogillar men gillar dess egenskaper. Drack gurkmeja ihop och lovade varann att nu får denna veckas dagar se ut såhär istället.

 

Tog mig igenom resten av dagen med smärtstillande och var lite orolig för bakslag men på kvällen kändes benen lätta igen och jag klarade ytterligare en promenad med bungy pumpstavar till sonens fotbollsträning.

Får jag bara sova inatt så kan Onsdag se riktigt lovande ut.

<3