Ljuset i mörkret
Jag har en vision om att lagomt till skolavslutningen så har vi fått ordning på vårt renoveringskaos.
Igårkväll oljade maken golv utanför barnens rum så alla möbler som ska vara i det rummet står lite varstans i huset, barnen sover på madrasser i vårt sovrum och mitt upp i det här så har vi målat köksbord och köksstolar.
Igårkväll oljade maken golv utanför barnens rum så alla möbler som ska vara i det rummet står lite varstans i huset, barnen sover på madrasser i vårt sovrum och mitt upp i det här så har vi målat köksbord och köksstolar.
Bland det här springer barn med kompisar, hund och 3 katter och lika rörigt som det är här hemma just nu känns det i mitt huvud som är ett sorteringsfreak. Klarar inte av oreda.
Vill få klart det här NU så att var sak får sin plats och jag får njuta i sommar.
Igår hade vi utvecklingsamtal med Ebba och hennes fröken och det finns inget att anmärka på där. Hon gör bra ifrån sig även om hon är en pratglad person som sin mor :-).
Själv håller jag fortfarande på att göra lite kloka och genomtänkte val kring kost och motion och det går inte snabbt nedåt på vågen men jag mår bättre av det. I den här takten så är jag ner vid min målvikt om sisådär 35 år så jag måste göra ett litet ryck nu och se till att jag får lite mer fart. Inte så lätt men det är ju ingenting i livet längre. Man får jobba lite för att de ska ske förändringar. Någon som lyckats bra med det är min egen syster Sanna Juhlin. Hon har kämpat hårt under våren för att förverkliga sin dröm och nu i juni så blir hon egenföretagare och får jobba som författare och föreläsare som hon eftersträvat i många år nu. Stort grattis till henne och hon är verkligen en inspirationskälla för många. Köpte henne en blomma och delar verkligen glädjen med henne. Avundas också henne en aning då jag själv är förvirrad i mina drömmar och mål. Jag har inte orken att förverkliga det jag vill just nu och samtidigt finner jag tillfredställelse just nu i att allt bara är som det är och jag får vara i det!!
Du gör så gott du kan Åsa, och du har en tuff uppförsbacke som inte alla andra har. Men visst får man vara lite avundsjuk ibland ... så länge man inte är missunnsam. Visst vill man själv lyckas lite med det som andra lyckas med. Få lite av det andra får, om det nu är något man själv vill ha förstås ...
Du kämpar på så som du kan, och det ska du vara stolt över även om det känns hopplöst ibland.
Kram